Händelserik vecka

Kort summering av vad som skett sen jag senast skrev:

Jag har varit hemma i det då vinterkalla sverige och haft för lite varma kläder på mig såklart. Hängde med brorsorna och familjen, såg schlagerspektaklet, träffade konfirmanderna och ledarna (det här kommer bli ett toppenläger), gjorde ett snabbinhopp i gospelkören som sjöng på söndagen, sprang på stan i vad som visade sig vara betydligt färre ärenden än jag inbillat mig. Jag fick allt gjort som jag kommit på på förhand men jag hade nog kunnat försöka få med mig lite fler grejjer tror jag. Nåväl. Om tre veckor kommer mammorna x 2 så då kanske vi kan beställa lite prylar.

Resan hem gick bra men jag hade i ett tillfälligt förvirrat tillstånd glömt bort att man inte får ha vätska med sig i handbagaget så mina tre flaskor Luxemburgska viner fick snällt checkas in som bagage. Inga problem kanske förutom att det orsakade en del kliande i flyplatspersonalens huvud när jag efter att ha degraderats från pirority-q kom med ett nytt boardingkort som det stog Bratislava på (inte mitt fel) och sa att jag skulle till Stockholm. Ja och så kostade det ju dryga (och då inte som ett avrundande) 22€ att checka in bagage. Vinet i sig kostade 13€.

Jag kan för övrigt nu konstatera att den som hade tänkt att åka hit över en helg nog gör bäst i att skippa Ryanair av den enkla anledningen att själva resandet tar ungefär 8 timmar och personligen tycker jag att den tiden är bättre spenderad här än på bussar till/från Nyköping och Frankfurt-Hahn utöver det som alla redan vet om flygbolaget.

Och så har jag sagt upp mig från det jobb jag började på och ska nästa vecka börja på ett nytt där jag får bättre betalt, bonus, firmabil och tillhörande bensinkort, dvs, i princip gratis bil eftersom vi har garage i huset. Om jag sköter mig får jag dessutom efter tre månader beställa en ny med en budget på 610€ / månad i leasingkostnader. Tänk om man hade fått de pengarna för att betala av lånen hemma i Sverige istället . Jobbet är i alla fall att konsulta på en skandinavisk bank så jag räknar med att få träffa i alla fall några som begriper svenska även om de kanske inte själva talar det så det ska bli skönt!

Typiskt nog så har jag gått och fått någon form av förkylning med feber och hosta såhär i sista arbetsveckan och i det här landet innebär det att man kan vara hemma i två dagar men från och med den tredje måste man ha ett läkarintyg på sin sjukdom och eftersom jag inte riktigt räknar med att kunna gå till jobbet imorgon måste jag alltså jaga fatt i en privatläkare som förstår engelska. Sen vet jag inte hur det blir med lön och så eftersom den redan har behandlats i lönesystemen. Det kommer väl en räkning nästa månad förmodar jag .

//j

äntligen, äääääntligen, ÄÄÄÄÄNTLIGEN….

… fungerar vårt internet! Nu ska det bloggas! ( ähm…) Okej , men iallafall läggas upp lite bilder…

//Emilie

Första vårtecknen

Jag vet inte exakt vilka vårtecken man ska leta efter här men jag antar att snödropparna vi sett sen tidigare tillsammans med krokusen och de anda blommorna i parken vore säkra vårtecken hemma. Det absolut säkraste vårtecknet borde däremot vara när uteserveringarna öppnar, då är det verkligen vår och i helgen var det premiär för dem. Jag såg ingen termometer men det var säkert kring 12-13 grader och  strålande sol och på det ena stora torget som jag tror heter Place d’Armes var det fullt på uteserveringarna, solglasögonen och ölglasen var framme och loppmarknaden i full gång. Är inte riktigt inbiten på loppis men vi hittade ett par bord med relativt intressanta böcker och tidsskrifter. För den militärhistoriskt intresserade, jag, fanns det en del fynd i form både nutida tyska böcker om andra världskriget såväl som franska krigspropagandatidningar från under och efter kriget att köpa. Om de kommer tillbaka om två veckor ska jag slå till!

Det vackra vädret sammanföll tydligen med en lokal tradition som kallas Buergbrennen som närmast kan liknas vid valborgsmässoafton i det att man bränner bort vinterns andar med ett stort bål. Man samlar ihop grenar, ris och gamla julgranar med vilka man bygger bålet med ett stort kors i mitten. Framåt  kvällskvisten sätter man sen fyr på det och kvällen fortlöper vidare på typisk lokalt vis med korv och öl, skoj och glam, fackeltåg och lekar för barnen.

På fredag blir det första hemfärden för min del och jag ska försöka hinna med alla 111 ärenden jag har kommit på att jag måste göra; hämta franskaboken, skaffa nästa, ta med kokboken (den stora), adsl-modemet, fixa lampkontakter, data-sladdar, kanske lite mer kläder, låsa upp Emilies telefon i en teliabutik, besöka morfar, träffa den övriga familjen, kanske hinna med att träffa en kompis eller två på lördagskvällen, på söndag se sollentuna gospel, sen träffa alla ledarna på ss1 vilket är huvudanledningen till att jag åker hem och så framåt middagstid på söndag, dra tillbaka via nyköping och billighetsbolaget-ni-vet-vilket för flyg till frankfurt och buss hem. Jäktigt. Emilie stannar hemma och tar emot eu-gänget från Bryssel och det ryktas om fortsatt fint väder så de kommer alldeles säkert att få en toppenhelg här. Hoppas det inte är allt för kallt hemma i svitjod.

Vi kanske ses snart?

//johan

”Europén och helgonet” eller ”Va’ kul att ni hitta’ hit!”

I helgen har vi varit i det stora landet i väst på besök hos två kära vänner. Två hängivna EU-medborgare starkt brinnande för en gemensam europeisk framtid. Två orädda representanter för Sverige i Bryssel.

Den ene, tröttlöst och snillrikt utnyttjande allahanda medier, predikandes den europeiska identiteten för alla och envar som vill höra och den andra enträget och helgonlikt arbetandes, så även in på småtimmarna på sin födelsedag, för att med början på gräsrotsnivå och den stora gruppen taxichaufförer, säkra de viktiga diplomatiska band så essentiella för Sveriges relation med Bryssel och dess invånare.

Jaa, räds inte där ute, dessa guidar oss lika lätt genom den snåriga EU-djungeln som genom stadens brus och buller. Vi, och Europas framtid, är i trygga händer!

Det är lätt att imponeras över hur deras inre kompasser alltid leder dem rätt, inte bara i deras arbete utan även i stadens myller. Aldrig har vi känt oss mer säkra när de med självförtroende och utan att blinka förde oss genom det gigantiska och till synes ändlösa nät som är Bryssels tunnelbana.

Vi kände oss inte sällan små brevid dessa erfarna navigerare, när de vid de få tillfällena av osäkerhet tog upp kartan och med imponerande precision och trygg försäkran i blicken, förde oss till de många små pärlorna i staden, okända av andra.

Det går inte med ord beskriva alla intryck från denna visit i staden i det stora landet i väst. Vi har därför valt att låta bilderna tala för sig själva. För som de säger: en bild säger mer än tusen ord. Här kommer ett urval:

Till alla inblandade, även ni som inte kom med på bild: ett stort TACK. Denna sång tillägnas ER.

Jag förstår att ni är sugna nu, kära läsare, att få veta allt om dessa fantastiska barn av Europa och om denna obeskrivliga helg. Räds inte! Här är lösningen:
SaraOCess

//Emilie