Oh lovely day!

Emli ♥ Cess

 

Och vår, mina vänner, våååår!

Snart i ett Lux nära dig!

Det kommer bättre tider.

Är det någon som minns något som kallas för vår? Solen? Färgen grön. Hur ont den kan göra i ögonen när den är alldeles ny. Hur man inte törs tro på blommor. Så helt plötsligt spricker allt ut i blom. Sommar? Värme? Hur skönt det är att gå barfota på en sandstrand. Känna de fina kornen mellan tårna. Doften av salt hav. Värmen från sanden. Hur sällsamt stilla en ljus sommarnatt kan vara? Hur skön en midsommaräng är.

Luxkråkor och månsken

Min lägenhet ligger mitt emot en kyrka som ligger alldeles nära kanten på en av Lux stads platåer. Nedanför, i dalen, ligger en park och längre bort hus och vatten ( okej en liten pölig flod (bäck??)).

Varje morgon precis innan gryning och varje kväll innan solnedgång samlas en stor flock kråkor på kyrkans tak. Uppradade som en svart liten armé spanandes ut över dalen, över Lux. På en given signal är sedan alla spårlöst försvunna. Man kan titta bort bara en minut så är de helt plötsligt inte där längre.

På eftermiddagen, på vägen hem, kan man se dem cirkulera i stora flockar över dalen eller sitta grupperade i trädkronorna.

I början fick jag  ”Fåglarna”-känsla. Speciellt på morgonen när det känns som om de stirrar in i mitt sovrum. ( Jag borde kanske skaffa gardiner.) Nu tror jag att jag faktiskt tycker om dem.  De livar upp vintertrista Lux.  De håller mig lite sällskap. Men Hitchcock-scenariot finns fortfarande kvar någonstans i bakhuvudet. Jag  föredrar att välja andra tider på dygnet att vädra lägenheten än när de potentiellt blodtörstiga Luxkråkorna sitter där på taket.

På tal om gardiner så är det bästa med att bo högt upp i huset och inte ha gardiner, att jag, från sängen en klar natt, ser stjärnorna och månen som lyser in. Då känns de människoätande kråkorna ganska fåniga och jag kan somna utan problem, skyddad av månskenet.

Den bästa, högst o-blodtörstiga och o-människoätande, kråkan av de alla är fortfarande hemma i Sverige dock. Vi saknar henne!

 Här är en alldeles för suddig bild på dalen som går mellan ”min”  platå och en av de andra platåerna. Men den passade rätt bra eftersom kyrktornet uppe till höger i bild är ”kråkkyrkans”.

Mörka idiotiska tråkiga dumma Lux

Skit.
Jävla skit.

Jag tycker om er så att det gör ont. Det vet ni ju redan.
Men jag säger det igen.

Just nu är det svårt att se solen i Lux.