Det är varmt nu

Ibland har jag så många ord i huvudet så inget kan komma ut.  Inga fina, väluttänkta ord som världen skulle må bättre av att få höra. Bara ord, som jag önskar jag kunde förfina och ge en mening. För att de ändå någonstans betyder något. Så försöker jag och så kommer inget. Orden grupperas i en känsla istället, eller en färg, och förblir osagda.

Jasminen blommar nu, den sorten som doftar. Jag satt i timmar i gräset uppe på höjden i parken igår och kände varma, mjuka vindar föra med sig doften från buskarna längre bort. Som att gång på gång bli sköljd av blomdoftande tvållöddrade vågor i en vik, en varm sommardag.

När jag var liten hade vi inget vatten indraget i vårt sommarhus. Vi gick ner till havet, löddrade in oss ordentligt och lät vågorna skölja bort sommarsmutsen. Längst in i viken var vattnet varmt och mjukt och bubblorna dansade runt på den blanka ytan när jag sköljde av tvålen. Ibland dök jag från klippan och simmade lite längs botten för att riktigt bli av med allt. När jag gick upp hade jag sand överallt.

På vägen hem  plockade jag av en kvist av Jasminen och ställde i ett glas på bordet. Jag luktade på blommorna. Grönblått, solglittrande hav, var det enda jag kunde tänka. Sedan väcktes jag av att du talade och så blev det inte mer.

Ibland har jag så många förnimmelser och färger i mitt huvud så att inte ett enda ord får plats att komma ut.

Jag ville bara berätta det för dig.