Emlan och lånecykeln #1

I natt drömde jag att lånecykeln försvann. Hela morgonen tänkte jag därför att när jag nu går ut under dagen så måste jag titta efter riktigt noga att cykeln faktiskt står där i trapphuset och ser ut att må bra. Nu var det bara så att jag hade vansinningt bråttom iväg när jag gick eftersom jag redan var sen, så jag GLÖMDE titta efter. Bilden av en misshandlad stackars lånecykel, dumpad i Alzettes smutsiga vatten, plågade mig sedan hela dagen.

När jag kom hem igen så gick jag genast fram till lånecykeln som såklart mådde bra och klappade lite på den och bad om förlåtelse för att jag var en sån dålig lånecyklist som inte ens tittat åt sin lånecykel när hon sprungit förbi. Deras första dag tillsammans och allt!

Så, när jag varit hemma några timmar och mitt under pågående städning, kände jag att om lånecykeln och jag nu ska vara vänner ett tag här framöver så var detta inte ett bra sätt att börja det hela på. Så jag drog på mig mina svalaste, somrigaste cykelkläder och tog ut lånecykeln på en tur genom den varma, blomdoftande Luxemburgskvällen. Vi var båda trötta men lyckliga när jag sedan beslöt mig för att ta min söta lilla lånecykel hem igen.

Jag tror detta är början på någon riktigt bra.